Idag fick jag skjuts till jobbet av Tomaaaaas, han var snäll och hämtade upp mig. Väl på bruket har jag fått försöka förklara för ledningen varför vi inte kommer kunna ha anläggningen igång imorgon. Jag har även försökt förklara att jag vet inte hur lång tid det kommer ta innan vi kan köra.
Hur som....från kl 13 fram till kl 20.30 har jag i stort sett bara väntat på att få ström och signaler till kontrollpanelen.
Efter jobbet blev jag hembjuden till en av mekarnas familj. Det var han, hans fru, hans yngsta dotter (2-3 år), hans svärfar och svärmor som var där. Alla är väldigt trevliga. Kyckling, tortillabröd, ris, guacka mole (stavas??), salsa i olika styrkor serverades. Det var väldigt trevligt. Mexikanare är som sagt var inte som svenskar. Alla är öppna, glada och jättetrevliga!
Familjen bor rätt nära centrum här i Uruapan och idag började en stor fest för nått helgon (Magdalena). När vi satt och åt började folk utanför huset helt plötsligt att skjuta. Snacka om att jag vart lite skakis. Familjen förklarade att det var pga festen och jag kunde lugna ner mig lite :D.
Just det....jag åt faktiskt vita bönor till lunch idag (iofs var det ris och nått kött till oxå, men ändå!)
En fördom är iaf avklarade, eller två...jag såg en äldre man på en åsna ikväll oxå :D.
9 kommentarer:
vilket äventyr !
haha.. inte varje dag man firar av med ett par skott till middagen =)
Spännande! Gick det att konversera med familjen då, snackade dom nån engelska? Hur nervös är du för att bli sjuk nu då när du ätit "äkta" mexikansk mat ;)
skottlossning i all ära, men fan stå framför ledningen låter nästan läskigare. Jag tänker mig en typiskt amerikansk ledning i ett jätte fläskigt ledningsrum, där du får stå längst bort och se liten ut. Krama din byggnadshjälm i dina svettiga händer.
Nej men det låter som att din resa är rätt bra ändå. Verkar ha bra människor omkring dig. Passa dig för fallande kulor bara.
skottlossning i all ära, men fan stå framför ledningen låter nästan läskigare. Jag tänker mig en typiskt amerikansk ledning i ett jätte fläskigt ledningsrum, där du får stå längst bort och se liten ut. Krama din byggnadshjälm i dina svettiga händer.
Nej men det låter som att din resa är rätt bra ändå. Verkar ha bra människor omkring dig. Passa dig för fallande kulor bara.
Nu har frugan din skaffat sig en blogg med... får väl se om jag blir en lika inbiten bloggare som du :) Puss älskling saknar dig!
Ida: Det var det verkligen
Wicke: Nä, det var lite overkligt...men nu börjar man vänja sig ;)
Mia: Clementes pratar ok engelska, han har bort i carlifornien ett bra tag. hans fru är mexikanska men hon är född i USA. Maten har gått bra hittills iaf :D
Mattias: Det var nästan så som du beskrev. De satte mig vid ett kort bord. sen satt de längs sidorna och kikade på mig och ställde frågor om när vi kan köra igång mm. Men men jag behöll lugnet inbillar jag mig iaf. :D
HAHA lika lugn som på svensexan ungefär eller? :)
Ne fy fan!
ungefär :)
Skicka en kommentar